.. att det faktiskt fanns en sån kille som jag drömde om. En kille som förstår varför jag är som jag är och som kan hantera det. en kille som är lyhörd och hellre frågar om något är fel någon gång för mycket än att få det att verka som att han inte bryr sig. En kille som själv har bagage som ibland kan skapa problem, en kille som på grund av det inte blir arg på mig när mitt bagage visar sig som hjärnspöken. En kille jag kan spendera flera timmar med att bara prata med och ändå sakna när samtalet avslutas.

 

Sen att han är galet snygg och får mig att känna mig lika fin gör ju saken bara ännu bättre.

 

Någon gång under natten mellan den 31:e Augusti och 1:e September under ett lååångt nattligt samtal, fingrar som drogs genom mitt hår och ömma kyssar föll jag stenhårt för den här killen. Aldrig träffat någon jag har så mycket gemensamt med och som verkligen förstår mig.

 

//Hon som inte tänker låta hjärnspökena vinna!