Det är helt underbart vårväder här idag och jag har precis varit ute och power-walkat en timme nere vid havet.

Trots det släpper inte ångesten som gangt i mig de senaste dagarna och tårarna slutar inte rinna. Murarna är högre än någonsin och ingen märker det ens. Mamma och pappa såg det på mig i lördags men när jag själv försäkrar dem om att allt är bra slutar de att fråga.

Nobody knows.

//Hon som ska försöka duscha bort saltet från tårarna i ansiktet