.. kan locka fram de största tårarna. Fick frågan om vad som var mitt gladaste barndoms-minne. Började tänka tillbaka och efter typ 2 minuter började tårarna trilla. Nästan alla mina barndoms minne kommer från min farmor och farfar. Och bättre och finare minne får man leta efter. Trodde aldrig att det skulle va så jobbigt att tänka tillbaka på alla de där helt underbra minnena. Kommer ihåg att jag kunde spendera timmar med att gråta när jag va tvungen att åka därifrån. Jag ville bara spendera all min tid hemma hos dem.

26 Mars är det 4 år sedan farfar gick bort och nästan 4 år sedan farmor verkligen började insjukna i demens. Önskar att de hade kunnat se mig i min lägenhet, min första egna lägenhet. Att de hade kunnat komma dit och lära mig laga mat som de alltid gjorde till mig när jag var liten. Önskar att farmor kunde läsa "Den lilla röda hönan" för mig och att farfar kunde lära mig att ta hand om växter. Önskar jag en sista gång fick åka till Fredriksdahl med dem och göra allt vi brukade göra där.

Miss you so much it hurts!