Tydligen så hjälpte det att bryta ihop och gråta över all jädra stress. För efter det inlägget skrevs spenderade jag tre timmar med att skriva en kladd till ett av projektarbetena. Nu ska det bara renskrivas och finjusteras sedan är det färdigt och jag kan gå på nästa!

Känner mig lite mer hoppfull nu såhär på kvällskvisten tack vare en gammal vän och längtan efter torsdag.
Vad jag däremot tycker är fruktansvärt jobbigt är hur humöret pendlar upp och ner hela tiden!
Får se hur länge jag klarar av att inte bryta ihop nu.

Men nu blir det snart sängen, imorgon bitti blir det en vända till gymmet!