Förra veckan var mensvecka vilket betydde att efter förra invägningen hade jag gått upp 0,8 kg. Till invägningen idag har jag fått bort de 0,8 kg och 0.5 till. Så minus denna veckan blev 0,5 kg. Är inte alls nöjd, kämpade som ett djur förra veckan och fick inte mer resultat än det där. Usch..

 

Sedan start 1/1-14: - 13,8 kg. Hade velat vara ner på minus 15 tills den 1:e Maj men det krävs ett mindre mirakel för att det ska hända. Aja, får försöka att inte deppa ner mig utan fortsätta köra på.

 

//Hon som är besviken

Nu är det 11 dagar sedan jag sist uppdaterade mina mått här på bloggen. 

Då hade jag tappat 12,2 kg. Nu har jag fått bort 13,4 kg. Har mens-vecka denna veckan så det går inte alls så bra som jag hoppats på men får ta igen det nästa vecka istället.

 

Såhär såg måtten ut den 15:e April;   

Midjan: - 10,5 cm
Höften: - 11 cm
Lår x 2: - 7 x 2 = 14 cm
Byst: - 10 cm
Arm x 2: - 3,5 x 2 = 7 cm
Knä x 2: - 4,5 x 2 = 9 cm

Totalt: 61,5 cm

 

Såhär ser måtten ut den 26:e April;

Midja: - 12,5 cm
Höft: - 13,5 cm
Lår x 2: - 8 cm x 2 = 16 cm
Byst: - 10,5 cm
Arm x 2: - 3,5 x 2 = 7 cm
Knä x 2: - 5,5 cm x 2 = 11 cm

Totalt: 70,5 cm

 

På 11 dagar har jag alltså lyckats få bort 9 cm till. 

Ska bli kul att se hur lång tid det tar för mig innan jag tappat en hel meter. 4,5 cm till nästa delmål i midjan!

//Hon som känner sig motiverad trots lingonvecka

 

Skulle egentligen vänta med att göra nya jämförelsebilder till jag gått ner totalt 15 kilo, 1,5 kg kvar med andra ord. Men den senaste veckan har jag känt mig lite låg, omotiverad och inte alls märkt någon skillnad på mig själv. 

Därför kände jag att jag behövde den där jämförelsen nu, även om jag kommer göra en vid minus 15 också.

 

Skillnad på en månad och lite över 3 kilo;

Det är inte alltid det lättaste att försöka få ihop en trip till Ullared när det ska passa 3 personers schema. Det verkar inte bli av förrän om 4 veckor lite drygt så de där 2 kilona jag ville ha bort innan lär ju inte vara några problem. Därför ökar jag målet lite. Nu ska jag försöka få bort 3-4 kilo till innan vi åker. Hoppas på 4 men det kan vara lite optimistiskt men jag ska göra vad jag kan. 

 

nu börjar det ordna upp sig igen. Efter att fått ordning på magen och ett utbrott av lingonveckan har vikten gått ner till den jag hade för två dagar sedan igen. Borde lära mig att inte bli besviken på mig själv när det händer, jag vet ju att det är så det är med min kropp. Denna gången blev jag dock inte så besviken som jag brukar så det börjar kanske sjunka in i huvdet sakta men säkert nu också. Däremot blev jag lite förvånad när jag provade ett par gamla jeans idag. De är fortfarande lite för små men de sitter bättre än för en vecka sedan och det skiljer knappt något i vikt eller centimeter. Hmm, undrar hur det där går till. Glad är jag för det ändå om inte annat. 

 

För övrigt så blir det Ullared i mitten på Maj så har ungefär 3 veckor på mig att tappa 2 kilo och det är inga problem, det ger jag mig sjutton på. De ska bort, så är det bara. 

 

//Hon som ligger bra till

.. är det lite kämpigt. Kroppen har lagt på sig lite i vikt trots att jag ätit bra och rört på mig. Med största sannolikhet är det den tiden i månaden eller så är det för att min IBS-spökat lite den senaste tiden. Men det är ändå lika irriterande. 

 

Måste försöka hålla motivationen uppe ändå. Får inte tappa greppet bara för att det går lite trögt, för då vet jag att jag kommer gå upp mer. Har sagt det länge nu men nästa vecka ska jag verkligen ta mig i kragen och skaffa mig ett gymkort, börjar tröttna på att bara promenera och tror det kan vara bra att tona kroppen och motverka sladder som lätt dyker upp när man går ner en hel del. 

 

Nästa två delmål:
1.) 2 kilo på 2 veckor = totalt 15 kilo. Ska ha gått ner 15 tills Ullared och det borde bli om ungefär 2 veckor.

2.) 7 kilo på 10 veckor = totalt 20 kilo. Den 1:e Juli har jag hållt på med vikten i 6 månader och det hade suttit riktigt fint att ha tappat 20 kilo under den tiden. 

 

//Hon som inte får de resultaten hon vill

HA!

Där fick du påsken. 1,2 kg minus denna veckan. Tror aldrig jag gått ner vikt över en påsk tidigare men i år så gick det galant. Totalt är det nu 13,3 kg på 16 veckor. Ungefär 0,83 kg i veckan vilket känns skönt då det under de 16 veckorna stått still och gått upp på vågen vid en del tillfällen. 

 

1,7 kg kvar till minus 15! De ska bort innan den 5:e Maj då det är tänkt att vi ska åka till Ullared den veckan och jag har satt som mål att ha gått ner 15 kg innan vi åker. 

 

//Hon som känner isg pepp

.. om påsken. Med två dagar avklarade, och två dagar kvar ligger jag rejält på minus sedan förra veckan och invägningen är inte förrän på måndag. Kan jag hålla denna flytet i två dagar till kommer jag bli väldans mycket happyface. 

 

Det är för övrigt snart 3 veckor sedan jag åt godis sist och visst kan jag bli sugen lite då och då men nu mera jag kan gå och göra något annat så släpper det. Jag vet ju att jag ändå bara mår dåligt av att äta det. Särskilt lösgodis. Min mage verkligen hatar det, får så fruktansvärt ont i magen av det. Så det är värt att låta bli det bara för att slippa magont om inte annat. 

 

//Hon som snart ska ge sig ut på en promenix

Nu tänkte jag faktiskt ge alla er som älskar kyckling och thaimat ett riktigt gott recept. 

I korta drag är ingredienserna;
* Kycklingfilé
* Purjolök
* Paprika
* Och en smaksättning med soja och sambal oelek som huvuddel.

Receptet hittar ni här: http://recept.mabra.com/kinakyckling-med-sting/ 

Även min sambo som inte alls är för "nyttig mat" tycker detta är riktigt gott. En portion innehåller strax över 300 kcal. Dock mer förstås om man har nudlar eller lite ris till, men jag äter inte det så jag har inte räknat på hur det blir kalorimässigt då. Jag brukar även slänga i lite champinjoner då svamp är bland det godaste jag vet.

Såhär ser det ut under tillagning;

 

Och såhär ser det ut när det är klart;

 Bild lånad från måbra.com

 

Så enkelt att göra, lite kalorier, man blir mätt och det är galet gott!

I morse va det inte kul att gå ur sängen. Det såg ut att bli en sån dag när jag bara vill äta allt och strunta i allt vad träning och plugg heter. 

 

Men icke sa nicke! Här sitter jag nu nästan 3 timmar senare och har ätit havregrynsgröt till frukost, pluggat två timmar, skrivit peppande citat och mitt nästa delmål på små lappar och tejpat upp dem runt om i huset. 

 

 

Katarina 1, de där dumma små rösterna 0!

 

//Hon som får lättare och lättare att stå emot latmasken

.. av 3,5 månads viktkämpande.

 

Som jag skrev i förra inlägget så har jag tappet 12,2 kilo. På 15 veckor. Det är strax över 8 hg i veckan.Känns rätt okej faktiskt, och då stod jag still i flera veckor efter min födelsedag och har haft några uppgångar under den tiden också. 

 

När det kommer till måtten ligger de till såhär:

Midjan: - 10,5 cm

Höften: - 11 cm

Lår x 2: - 7 x 2 = 14 cm

Byst: - 10 cm

Arm x 2: - 3,5 x 2 = 7 cm

Knä x 2: - 4,5 x 2 = 9 cm

 

Totalt: 61,5 cm

 

Ångrar lite nu i efterhand att jag inte mätte handlederna, halsen och vaderna också men det får va som det är. Om några veckor ska totalsiffran vara över 70 cm så är det bara!

Det är för övrigt 1 dygn sen jag ställde mig på vågen sist. Galet svårt att låta bli, men jag måste bli av med mitt våg.beroende så jag får bättre koll på hur veckorna går och slipper se så mycket diffar under tiden. De gör mig ändå bara omotiverad och sur. 

 

//Hon som kämpar på

Kände att det är dags för ett litet jämförelseinlägg.

 

 

.. spelar större roll än man från början trodde. 

 

När jag började min resa mot en lättare och mer hälsosam livsstil va jag övertygad om att det enda som behövdes va att vågen visade mindre. Men tji fick jag. Nu efter 3,5 månad har jag äntligen börjat inse hur mycket av resan som hänger på den mentala biten. Jag håller på att ändra på ett beteende jag levt med i större delen av mitt liv och det är fasiken inte lätt alltså. Men det går framåt! Jag kom på mig själv igår med att vilja äta bara för att jag va ledsen. Jag var inte ens hungrig. Det slutade med att jag tog ett tuggummi och sen va det inte mer med det. Funderade vidare på det och insåg att jag inte tröstätit på snart en månad. Inte ens när jag fått sådana besked som verkligen slagit undan fötterna under mig. Jag är en bit på vägen även på den mentala resan. 

 

Min "Inte äta godis under April" utmaningen går riktigt bra. Idag är det 13 dagar utan godis och tror inte jag varit sugen mer än 2 gånger. Nu är det andra halvan som gäller och det känns som att det kommer gå kanon. När April är slut så får vi se, som det känns på nu så kommer jag köra godisfritt-Maj också. 

 

Men nu till 2 andra utmaningar. Igår fick jag en ordentlig tankeställare. Jag måste höja mig till mina 1600 kcal om dagen. 1200 är för lite, särskilt eftersom jag tränar bort mellan 300-600 kcal i stort sett varje dag. Det skrämmer mig rätt mycket att öka men jag vet att min kropp och mitt huvud behöver det så hoppas på att kroppen vänjer sig fort så jag slipper gå upp för mycket innan kroppen vant sig och börjar släppa på kilona igen. Det blir alltså min nya utmaning; att äta mer.

Min sista nya utmaningen har med den jäkla vågen att göra. Jag är besatt. Kan ställa mig på den 20 gånger om dagen när det är som värst. Nu till en början ska jag utmana mig själv att bara ställa mig på vågen 2 gånger i veckan för att till slut dra ner det till 1 gång i veckan.

 

Nästa invägning blir på fredag. Jag visste redan innan jag började att mycket av viktminskningen handlar om den mentala biten men det är verkligen den som är det svåraste för mig. Att ändra ett beteende jag levt med under större delen av mitt liv är fasiken inte lätt men det är på rätt väg i alla fall. Jag tröstäter inte längre och jag tänker till en gång extra innan jag stoppar i mig sånt jag vet inte är bra för mig. 

 

Hoppas verkligen att min nya inställning och mitt förändrade beteende kommer visa skillnad på vågen snart. Skulle så gärna vilja bli av med 5-8 kilo till innan sommaren drar igång ordentligt så kan jag känna mig lite mer bekväm i alla klänningar, linnen och alla andra fina sommarkläder.

 

//Hon som har en del att jobba på

.. ska skratta eller gråta!

 

.. kan sluta skriva. Oftast brukar det va negativa tankar men inte idag inte. 

Tog en promenad innan i lugnt tempo. Ingen press, ingen stress utan bara för att det är skönt att röra på sig och för att rensa tankarna lite. Då slog det mig; jag har varit alldeles för inriktad på det yttre när det kommer till viktminskningen. Visst det är sååå kul att jag ser mindre ut och får plats i mindre kläder men alla hälsoeffekter då? De har jag inte tänkt på alls.

Försökte rada upp en lista i huvudet över hur min hälsa och rörlighet har förändrats. Tänkte dela med mig till er av vad jag kom fram till;

* Ligger inte längre i riskgruppen för att få fettlever.

* Mitt blodtryck har sänkts.

* Varken knä, rygg eller fötter gör lika ont längre.

* Jag kan gå längre utan att bli trött. Min referensrunda fixar jag nästan 5 min snabbare än för en månad sedan och mitt grundtempo har blivit snabbare.

* Min IBS har mildrats ordentligt sedan jag drog ner/uteslöt kolhydrater.

* För varje 5-10 kilo jag tappar blir det lättare för mig att bli gravid på naturlig väg (har PCOS).

* Jag kan sitta i skräddarställning utan problem nu och bli sittandes så en längre stund utan att knäna känns som de ska gå av.

* Det är lättare att andas överlag.

* Jag får plats i stolarna i väntrum och på andra offentliga ställen igen och slipper skämmas.

och 

* Jag kan ta på mig skorna med vinterjackan knäppt utan att det känns som att jag ska vrida mig själv ur led samtidigt som jackan ska sprängas. 

 

//Hon som vill kunna skriva ner på den här listan att kunna springa/jogga igen!

Igår va jag på center syd på mamma och ena systern. Ville prova jeans och se om det är någon skillnad. Och det va det minsann! 2-3 storlekar mindre beroende på vad för sorts jeans jag provade. Så jäkla skönt! Köpte dessutom en top på Gina tricot - i riktigt tight passform. Har inte kunnat handla tighta kläder där på ett braaa tag. Så gårdagen satte en riktigt positiv känsla i kroppen. Och imorse visade vågen 12,1 kilo minus! Känns så jäkla skönt. 

 

//Hon som mår bättre och bättre för vart kilo som försvinner

Kände att det va dags att samla lite motivationsbilder i ett och samma inlägg. 

 

.. jädra våg. Äntligen en helg med minus på vågen! Efter förra veckans fjasko med 1,8 upp på vågen blev det 2.2 ner denna veckan. 0,8 kvar till mitt andra delmål! Idag har veckan startat lite tuft men inte så illa som det skulle kunna vara. Får se till att hitta tillbaka motivationen tills imorgon. Andra delmålet ska nås denna veckan! 

 

//Hon som inte får ge upp. 

.. några dagar på mig att tänka igenom min diagnos och börjar smått acceptera den. Det suger verkligen men jag får försöka se det som så att jag nu har en verklig motivation till att kämpa på med vikten. Jag har fått en förklaring till varför jag mår som jag gör och varför vikten varit ett sånt problem för mig. Nu gäller det att samla motivation och keep going! 

 

Efter förra veckans motgång där vikten gick upp har jag nu blivit av med det och lite till. 10,8 kilo minus totalt och invägningen är inte förrän på tisdag. Det ser ut att kunna bli 2 kilo minus på en vecka vilket som sagt betyder att jag fått bort det jag gick upp och lite till. Dessutom når jag med största sannolikhet minus 11!. 

 

Har även bestämt mig för min nästa tatuering. Tänkt på det rätt länge nu men efter diagnosen är jag ännu mer säker på att det är den jag ska ha. Nu ska jag bara boka tid också. 

 

//Hon som inte tänker gräva ner sig i diagnosen

Han tittar på mig och så säger han:

"Du har PCOS. Du kommer med största sannolikhet att bli gravid men vi kommer behöva hjälpa dig".

 

Min värsta mardröm har sedan jag va mycket yngre varit att inte kunna få barn och nu är det något jag måste leva med. 

 

Det va ju inte därför jag var hos doktorn, det va ju inte alls vad jag förväntade mig att höra. Jag kan inte annat än att nicka och svara "okej". 

 

Vi pratar vidare om problemet jag sökte för från början. Innan jag går därifrån säger han igen "så fort ni bestämmer att ni vill bilda familj så ringer du så gör vi vad vi kan för att det ska bli verklighet".

 

Jag går ut genom dörren, ringer mamma, ver henne möta mig. Så fort jag ser henne brister det. Marken öppnar sig och jag faller. Det slår mig och en MM-spark i magen att jag kanske inte kan bli gravid på naturlig väg. 

 

Jag är arg, så jävla arg på universum som fortsätter att kasta skit på mig återigen när jag tror att livet är på väg att ordna upp sig. I går trodde jag verkligen att det verkligen var på väg att bli bra och sen kommer detta. 

 

PCOS - Polycystiskt ovarialsyndrom. Ni kan läsa mer om det HÄR!

I korta drag innebär det:
* Svårt att bli gravid/eventuellt inte kunna bli gravid.

* Ökad kroppsbehåring.

* Stor viktuppgång.

* Hormoner/humör som förändras som en berg-o-dalbana.

* Utebliven eller minskad menstruation.

 

Jag har under snart 1 ½ års tid vetat att något är fel i min kropp men ingen i sjukvården har tagit mig seriöst. Och igår fick jag av en slump reda på vad det är. Jag var som sagt inte ens hos doktorn för den anledningen. Han va noggrann bara och det ledde till att jag nu vet vad som är fel. 

 

Det förklarar så jäkla mycket. PCOS i kombination med antidepressiva fick min vikt att skjuta i höjden, 30 kilo på 10 månader. Det förklarar varför det är så svårt att få bort den även när jag kämpar. Det förklarar varför jag ena stunden kan vara så glad och i nästa vilja strypa någon. 

 

 Igår efter beskedet om att jag fått jobbet kändes det som att världen va en plats med solsken, nu känns det som jag fastnat i ett svart moln och det enda jag kan göra är att se på när alla andra får det jag så gärna vill ha. 

 

Jag försöker va positiv och intala mig att jag kommer kunna få barn, jag måste bara ha hjälp och vi kanske få kämpa lite mer än andra. Jag försöker intala mig att det är en lättnad att äntligen veta vad som är fel i min kropp och varför vikten är ett sånt bekymmer för mig. Jag försöker intala mig själv att jag nu, mer än någonsin, har en anledning att verkligen kämpa mot den här förbannade vikten. Att det är en bra sak att jag fått diagnosen redan nu. Då vet vi och kan få hjälp direkt när vi bestämmer att vi vill bilda familj. 

 

Jag tänker inte ge upp, jag ska nå min målvikt, jag ska få ordning på mina hormoner och jag ska ta mig igenom detta på något sätt! Hör du det universum, det kvittar hur mycket du försöker knäcka mig men jag tänker INTE ge upp. 

 

//Hon som ska gå ner i vikt och skaffa barn vare sig universum vill eller ej. 

.. vet vart jag ska ta vägen!

 

Efter massa tråkiga besked förra veckan har denna veckan vägt upp lite med bra besked. 

 

1.) Jag fick sommarjobbet jag ville ha!

2.) Jag har kommit in på masterutbildningen i klimatstrategi till hösten.

 

Äntligen kan jag släppa lite på ångesten över att inte ha något att göra, ångesten över att inte ha några pengar.

Och vi kommer ett steg närmare till insatsen vi försöker spara ihop till jag och sambon. 

 

Nu ska jag bara kämpa på med vikten också. Ska ha fått bort totalt 15 kilo tills jag börjar jobba i Juni och totalt 20 kilo tills skolan börjar i September. Och jag vet att jag kommer fixa det. Känner mig så pepp och jag hoppas jag kan hålla i den känslan. Jag vet också att tiden för att nå målen är lite längre men sätter hellre långa delmål och klarar av dem än korta och blir besviken när det inte går som jag vill. På detta sättet finns det rum för lite motgångar som den förra veckan. 

 

Nu ska jag fortsätta plugga och vänta på att de ska ringa upp mig från doktorn. Kommer inte ihåg om det var idag eller på måndag jag skulle dit så var tvungen att ringa dem 8 imorse men de hade inte tid att svara förrän vid 11. Att det alltid ska vara så svårt att komma fram till läkare alltså!

 

//Hon som ändå inte kan bli på dåligt humör idag.

Blir så frustrerad när jag provar lite av mina gamla kläder, särskilt byxor. Hittade ett par som satt perfekt. Tittar på storleken och den är TRE storlekar mindre än vad jag måste köpa om jag ska köpa nya. 

 

Varför har de minskat storlekarna så mycket på framför allt byxor?!

 

Jämförde dessutom mina gamla med mina nya och de är "lika stora" men de nya är som sagt 3 storlekar större. 

 

Usch jag blir så trött på samhällets pikar om att man måste vara smal och slank. Från och med nu ska jag jämföra med mina gamla jeans och inte tänka så mycket på vilken storlek det är när jag köper nya. Och ja jag är fullt medveten om att jag har mer kvar att gå ner i vikt/att jag väger för mycket, men jag vill inte behöva gråta varje gång jag ska köpa byxor bara för att samhället säger det. 

 

//Hon som blir irriterad på samhället!