När mardrömmen blir verklighet.
Han tittar på mig och så säger han:
"Du har PCOS. Du kommer med största sannolikhet att bli gravid men vi kommer behöva hjälpa dig".
Min värsta mardröm har sedan jag va mycket yngre varit att inte kunna få barn och nu är det något jag måste leva med.
Det va ju inte därför jag var hos doktorn, det va ju inte alls vad jag förväntade mig att höra. Jag kan inte annat än att nicka och svara "okej".
Vi pratar vidare om problemet jag sökte för från början. Innan jag går därifrån säger han igen "så fort ni bestämmer att ni vill bilda familj så ringer du så gör vi vad vi kan för att det ska bli verklighet".
Jag går ut genom dörren, ringer mamma, ver henne möta mig. Så fort jag ser henne brister det. Marken öppnar sig och jag faller. Det slår mig och en MM-spark i magen att jag kanske inte kan bli gravid på naturlig väg.
Jag är arg, så jävla arg på universum som fortsätter att kasta skit på mig återigen när jag tror att livet är på väg att ordna upp sig. I går trodde jag verkligen att det verkligen var på väg att bli bra och sen kommer detta.
PCOS - Polycystiskt ovarialsyndrom. Ni kan läsa mer om det HÄR!
I korta drag innebär det:
* Svårt att bli gravid/eventuellt inte kunna bli gravid.
* Svårt att bli gravid/eventuellt inte kunna bli gravid.
* Ökad kroppsbehåring.
* Stor viktuppgång.
* Hormoner/humör som förändras som en berg-o-dalbana.
* Utebliven eller minskad menstruation.
Jag har under snart 1 ½ års tid vetat att något är fel i min kropp men ingen i sjukvården har tagit mig seriöst. Och igår fick jag av en slump reda på vad det är. Jag var som sagt inte ens hos doktorn för den anledningen. Han va noggrann bara och det ledde till att jag nu vet vad som är fel.
Det förklarar så jäkla mycket. PCOS i kombination med antidepressiva fick min vikt att skjuta i höjden, 30 kilo på 10 månader. Det förklarar varför det är så svårt att få bort den även när jag kämpar. Det förklarar varför jag ena stunden kan vara så glad och i nästa vilja strypa någon.
Igår efter beskedet om att jag fått jobbet kändes det som att världen va en plats med solsken, nu känns det som jag fastnat i ett svart moln och det enda jag kan göra är att se på när alla andra får det jag så gärna vill ha.
Jag försöker va positiv och intala mig att jag kommer kunna få barn, jag måste bara ha hjälp och vi kanske få kämpa lite mer än andra. Jag försöker intala mig att det är en lättnad att äntligen veta vad som är fel i min kropp och varför vikten är ett sånt bekymmer för mig. Jag försöker intala mig själv att jag nu, mer än någonsin, har en anledning att verkligen kämpa mot den här förbannade vikten. Att det är en bra sak att jag fått diagnosen redan nu. Då vet vi och kan få hjälp direkt när vi bestämmer att vi vill bilda familj.
Jag tänker inte ge upp, jag ska nå min målvikt, jag ska få ordning på mina hormoner och jag ska ta mig igenom detta på något sätt! Hör du det universum, det kvittar hur mycket du försöker knäcka mig men jag tänker INTE ge upp.
//Hon som ska gå ner i vikt och skaffa barn vare sig universum vill eller ej.
Ändrade storlekar!
Blir så frustrerad när jag provar lite av mina gamla kläder, särskilt byxor. Hittade ett par som satt perfekt. Tittar på storleken och den är TRE storlekar mindre än vad jag måste köpa om jag ska köpa nya.
Varför har de minskat storlekarna så mycket på framför allt byxor?!
Jämförde dessutom mina gamla med mina nya och de är "lika stora" men de nya är som sagt 3 storlekar större.
Usch jag blir så trött på samhällets pikar om att man måste vara smal och slank. Från och med nu ska jag jämföra med mina gamla jeans och inte tänka så mycket på vilken storlek det är när jag köper nya. Och ja jag är fullt medveten om att jag har mer kvar att gå ner i vikt/att jag väger för mycket, men jag vill inte behöva gråta varje gång jag ska köpa byxor bara för att samhället säger det.
//Hon som blir irriterad på samhället!
Bra och dåliga besked..
Jag blir så trött. Varför kan de dåliga beskeden inte hålla sig borta?
På mindre än 1 månad har 2 stycken i min släkt fått diagnosen cancer. Det börjar bli så tungt nu, jag orkar ingenting. Kan inte ens hålla fast i min diet och vågar inte ställa mig på vågen av rädsla för hur mycket jag sabbat för mig själv de senaste dagarna.
De få saker som är bra är att jag har ytterligare en jobbintervju imorgon och att jag fått reda på att jag kommit in på en masterutbildning i tillämpad klimatstrategi.
Jag borde känna mig glad över det men jag vill bara gömma mig under täcket och inte komma fram på en månad eller två.
//Hon som måste hitta energi till imorgon
Jäkla cerazette!
Nu får det vara nog! Efter en telefon tid med en barnmorska (fanns inga tider förren tidigast i slutet på Maj) kom vi fram till att mina mini-piller med 95% är orsaken till ett problem jag dragits med i några månader nu. Så nu åker dem åt skogen! Att något så litet och viktigt kan ställa till så mycket problem! Eller ja det är inte helt säkert men det är den enda lösningen vi kan hitta så hoppas verkligen mitt problem försvinner nu när jag slutar med dem!
//Hon som måste hitta en annan lösning för några barn blir det inte gjorda här inte.
Tror sambon..
.. smittat mig med dunderförkylningen han kom hem med i fredags. Usch vill inte bli dålig, har inte tid med det.
//Hon som har för mycket att göra
Saknad
Börjar sakna min sambo sådär oförskämt mycket nu. Klarat mig rätt bra hittills. Varit utan honom i 4 dygn och 3 timmar. Mer än hälften är avklarat men det är ändå 2 dygn och 10 timmar kvar.
Idag ska jag fokusera på plugget och ikväll ska mamma hjälpa mig att handla lite. Sen imorgon blir det mer plugg och på torsdag ska jag umgås med en vän på eftermiddagen och hämta hem min sambo på kvällen. Hoppas de sista dagarna går fort!
Någon som har något tips på vad man ska sysselsätta sig med när man är helt själv och börjar få slut på ideér?
//Hon som saknar
Ibland..
.. blir jag så frustrerad på dig så det är löjligt. Det krävs någon som du för att få mig att känna såhär!
När det inte blir..
.. som man tänkt sig.
Var egentligen meningen att jag och sambon skulle ha dejt-kväll idag men han valde världens sämsta film "Internship" så här sitter jag nu och letar jobb istället. Kanske inte riktigt så jag hoppades att kvällen skulle bli.
Får se den från den ljusa sidan istället, imorgon har jag 8 ansökningar jag kan skicka in. Imorgon drar även kurs nummer 2 igång. Ska bli kul med lite föresläningar igen. Sen på torsdag är det dags för kurs nummer 3. Kurs nummer 4 börjar inte förrän i Mars och tur är väl det, hade blivit lite väl mycket på en gång annars.
Nu ska jag jaga fler jobb och sen ska jag faktiskt krypa ner i sängen och titta på tv en stund innan det är dags att sova tänkte jag.
//Hon som så gärna vill ha ett miljöstrateg jobb.
Mycket som..
.. snurrar i huvudet nu. Ligger i sängen och lyssnar på blåsten utanför och sambons snarkningar bredvid. På något sätt får det mig att känna mig trygg.
Har varit en sån dag idag, och stackars A har fått plocka upp bitarna. Han konstaterade för första gången på nästan 1 år att jag har tankar som skrämmer honom. Tankarna finns inte där alltid men när de finns så finns de rejält. Den destruktiva sidan av mig finns fortfarande kvar där inne någonstans. Men just nu tänker jag inte låta den lysa igenom. Nu ska jag lägga mig ner, blunda och slappna av till ljuden runtomkrin mig.
//hon som fortfarande har återfall
Finns nog inget..
.. som gör mig så frustrerad som folk som bara tänker på sig själv.
Finns 3 stycken i min närhet som gjort mig riktigt besviken den senaste tiden. En som lovat saker men inte höll sina löften, en som inte har några problem med att låta andra spendera pengar men inte spendera några själv, och en som blev sur för att jag som ARBETSLÖS inte hade råd att göra det som efterfrågades och därför blev det sura miner från den människan.
Usch! Jag orkar inte med energitjuvar som er. Ni kan få ta någon annans energi men min behåller jag själv tack.
//Hon som är trött på att bli utnyttjad
Nervös av..
.. bara sjuttsingen!
Om 1 timme sitter jag inne hos doktorn och får min dom. Jag vill ju verkligen veta men samtidigt inte.
Får jag ett positivt svar har jag en sjukdom jag kommer få leva med resten av mitt liv, för der räcker inte att jag redan har 3 sådana sjukdomar. Men visar det negativt så måste jag börja om och försöka få dem att fortsätta göra tester på mig.
I vilket fall som helst så är det lite som pest eller kolera. Usch!
//Hon som strax borde gå
Som om det..
.. inte räkte med att ha varit tvungen att tjafsa med arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Nu ska det tjafsas med CSN också. Har kommit in på 5 kurser vilket blir 30 hp. Det i sin tur är nog för att kunna få studiemedel för 100%. Men det finns en lite hake. Kurserna börjar inte/sträcker sig inte över samma perioder.
Massa huvudbry nu alltså, med anmälningar, studieförsäkringar och hitan och ditan.
//Hon som är lite nojig
Och folk säger..
.. att man inte gör något när man är arbetslös.
Har så sjukt mycket att stå i nu så det nästan är löjligt.
Några av punkterna på listan är i alla fall:
* Planera en 25-års fest i två delar (en för släkt/en för vänner).
* Skriva in mig på alla kurser jag kommit in på än så länge.
* Söka in till master-utbildningen.
* Fixa en ny livsförsäkring.
* Krångla med arbetsförmedlingen och försäkringskassan
och
* Fixa mitt CSN.
Det är bara några få av hela listan. Börjar året med massa stress känns det som. Ska bli skönt när denna månaden är över!
Men alla måsten får vänta tills imorgon för ikväll blir det födelsedagsmiddag med lite vänner och sambon.
//Hon som har mycket att göra
Tröttaste tjejen..
.. i världen.
Sover så galet dåligt för tillfället så det är löjligt. Som igår, när jag faktiskt kände mig trött och gick och somna vid 22.30. Vaknade till och kände mig pigg och tänkte "nu måste jag i alla fall sovit några timmar". Tittar på klockan och inser att hon är 23.54. 1 1/2 timmes sömn. Efter att legat och vridit på mig någon timme lyckades jag somna om men usch vad trött jag är.
Hade i alla fall en jätte mysig dag med superhärliga vänner igår och när jag kom hem hade mitt nya lego spel trillat ner i brevlådan, och mina kläder från Cubus gick att hämta. Bland annat världens skönaste kofta.
Nu ska jag fortsätta med aktivitetsrapporten till arbetsförmedlingen och sen ska jag sätta mig ner med kurserna jag kommit in på och registrera mig på dem.
//Hon som längtar efter att börja plugga
1 månad..
.. kvar nu. Sen blir jag 25! Känner mig inte sådär super-pepp på det om vi säger så. Lite åldersnoja, kanske är rätt ord. Har inte riktigt hittat min plats i livet än och det skrämmer mig lite. Jaja det löser sig säkert på någon höger eller vänster.
//Hon som är opepp
Det nya..
.. året började inte så bra som jag hade hoppats. Är inte alls pepp på någonting för tillfället och har dessutom gått upp 5 hg till. Dock har jag lingonvecka nu så är väl antagligen därför men ändå. Min läkartid som jag skulle ha den 8:e är också flyttad vilket innbär att jag måste vänta tills den 15:e för att få svar på mina prover. Kommer då väntat i 1,5 månad. Känns sådär lagom kul, men bättre sent än aldrig.
Får se fram emot att jag snart ska börja plugga igenom och att vi ska skaffa gymkort.
//Hon som är opepp
En "liten" årslista
Kände att det hör till när man bloggar så håll tillgodo:
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag flög för första gången och jag blev sambo.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga direkt.
3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Ja, årets löfte kommer bli att försöka gå ner totalt 20 kilo det nya året. 3 kilo är redan borta så teoretiskt sett blir det 17 kilo som ska bort under ett år. Kanske hade klarat mer men vill inte sätta för stor press på mig själv då jag vet att det brukar gå i motsatt riktining då och jag blir bara besviken och ger upp istället. Men 20 kilo ska jag fixa så är det bara.
4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nja, inte nära vänner men några barndomsvänner har blivit föräldrar.
5. Dog någon som stod dig nära?
Min farmor, R.I.P <3
6. Vilka länder besökte du?
Rhodos - Ixia.
7. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Mindre vikt att dra runt på, men det kommer förhoppningsvis under 2014.
8. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid minnas, och varför?
16 Mars, min och Andreas dag. Och såklart Rhodos resan i början på Juni. Jag kommer även ha kursen "På Spåret" lite extra varmt i hjärtat då jag under 5 veckor umgicks med helt underbara människor och fick tillbaka hoppet på mig själv och vad jag vill bli när "jag blir stor".
9. Vad var din största framgång 2013?
Vågade säga ifrån, när jag blivit orättvist behandlad. Folk ska inte få trampa på mig mer. Att jag trots att jag riskerade att bli arbetslös (och blev det också) sa ifrån på jobbet och alla orättvisorna och gnällandet som försigick där.
10. Vad är du mest nöjd med?
Att det känns som att jag börjat få kontroll över mitt liv igen.
11. Största misstaget?
Hmm.. Vet inte om det finns något misstag direkt. Finns ju val jag inte är så nöjd med men vill inte se det som misstag då man alltid lär sig något av det.
12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Influensor och lite stukade fötter. Genomgår även en undersökning just nu, men svaren på det kommer inte förrän 2014 så det sparar vi till nästa år.
13. Bästa köpet?
Rhodos-resan, utan tvekan.
14. Vad spenderade du mest pengar på?
Ciggaretter tyvärr tror jag att jag måste svara här.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag äntligen hittat killen jag vill dela mitt liv med och att jag hittat nya bekantskaper.
16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2013?
Ylvis - What does the fox say utan tvekan!
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Måste nog säga både och, varit ett rätt tufft år ändå trots allt det positiva.
18. Vad önskar du att du gjort mer?
Brukat mer allvar med vikten tidigare, men bättre sent än aldrig. Bestämt mig tidigare för vad jag ville göra med min framtid, men det är också på väg att gå på rätt håll nu.
19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Inte tänkt så mycket.
20. Hur kommer du tillbringa julen?
Jag kommer fira hos svärfar och svärmor ikväll med sambon, imorgon (julafton) blir det hos pappa och hans sambo och på juldagen ska vi till mamma. Tror det blir en runda till min mormor på annandagen också.
21. Hur många one night stands?
1
22. Hur många har du nobbat?
1
23. Favoritprogram på TV?
Hmm, tittar ju mycket på nerladdade serier, men måste säga att jag snöat in på alla Real Housewifes programmen. Och sen har vi Under the dome som bästa serie.
24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nja det skulle jag inte vilja påstå.
25. Bästa boken du läste i år?
Hmm, läser inte så mycket längre tyvärr men om jag ska välja något så blir det The Hobbit.
Rhodos - Juni 2014
(tryck på bilderna för att se dem i större format)
Insomnia..
.. I hate you!
Vill verkligen sova och är mega trött men kan inte komma till ro.
Ingen som kan slå mig i huvudet med en stekpanna? Men bara nätt, måste upp vid 8. Vilket gör det ännu mer omöjligt att sova >.<
// Hon som vill ha besök av John Blund
När man hittar..
.. såna underbara guldkorn där man minst anar det.
Har det rätt tufft nu och har idag dessutom påbörjat en utredning på en sjukdom som jag gärna inte vill ha men som skulle kunna förklara så mycket. Det är tungt och det har varit extra tungt idag.
Men guldkornet fanns hos en tjej som går samma kurs som jag genom arbetsförmedlingen. Vi har bara känt varandra i 2,5 vecka men idag kändes det som att jag känt henne mycket längre. De där guldkornen som är mest värda hittar man oftast hos människor man inte trodde. Hennes ord och pepp idag har verkligen betytt väldigt mycket för mig och jag är så otroligt glad för det.
Tack för att du är du P! <3
//Hon som försöker se framåt
Smärta och tårar..
.. men framför allt lycka.
Har nu befunnit mig i ett förhållande med A i en månad. Känns helt underbart och har aldrig känt såhär för någon innan. Det var utan tvekan värt alla dickfaces som invaderade mitt liv under 1,5 års tid för att tillslut hitta A. Han har något som ingen annan har och han får mig att känna mig som en prinsessa, även när jag surar, har ont eller gråter.
Och på tal om gråta och ha ont. I måndags satte jag in en kopparspiral som preventivmedel. Det gjorde något så fruktansvärt ont att sätta in den och helvetesvärken gick aldrig över. Så efter 3 dagars lidande och ingen förbättring bestämde jag mig för att plocka ut den igen. Tror inte det tog mer än max 20 min efter att den plockats ut innan jag var som vanligt igen, ingen smärta och inga tårar. Verkar ju onekligen som att allt inte blev helt rätt där om vi säger så.
Ikväll blir det jobb 14-21 men nu ska jag gå och titta till min sjukling!
// Hon som svävar på små rosa moln
