När den mentala biten..
.. spelar större roll än man från början trodde.
När jag började min resa mot en lättare och mer hälsosam livsstil va jag övertygad om att det enda som behövdes va att vågen visade mindre. Men tji fick jag. Nu efter 3,5 månad har jag äntligen börjat inse hur mycket av resan som hänger på den mentala biten. Jag håller på att ändra på ett beteende jag levt med i större delen av mitt liv och det är fasiken inte lätt alltså. Men det går framåt! Jag kom på mig själv igår med att vilja äta bara för att jag va ledsen. Jag var inte ens hungrig. Det slutade med att jag tog ett tuggummi och sen va det inte mer med det. Funderade vidare på det och insåg att jag inte tröstätit på snart en månad. Inte ens när jag fått sådana besked som verkligen slagit undan fötterna under mig. Jag är en bit på vägen även på den mentala resan.
2014 kommer dessutom verkligen vara mitt år, det tänker jag se till. För det första har jag detta året blivit av med nästan 15 kilo, jag har vågat ta mig ifrån min gamla arbetsplats som ändå bara fick mig att må dåligt och nu har jag en ny helt plötsligt. Jag vågade söka in till en masterutbildning som fortsättning på den kandidatutbildning i Miljövetenskap jag redan har, och jag är dessutom antagen och börjar i höst. Men framför allt vågade jag be om hjälp när det kommer till min vikt. Jag har alltid varit en fegis och jag har väldigt svårt med allt nytt då nya saker betyder att jag måste släppa min kontroll för att jag inte vet exakt hur det kommer att bli. Men det ska det bli ändring på nu. Såhär stark har jag nog aldrig känt mig innan och jag hoppas verkligen att det håller i sig.
Nästa mentala mål blir att våga gå i linne ute bland folk till sommaren utan att känna mig obekväm, något som jag nog inte gjort på 2-3 år tror jag. Det är dessutom lite drygt 10 veckor kvar till midsommar, 5-8 kilo ska bort.
//Hon som bara skall ge sig fan på det!
