Mycket som..
.. snurrar i huvudet nu. Ligger i sängen och lyssnar på blåsten utanför och sambons snarkningar bredvid. På något sätt får det mig att känna mig trygg.
Har varit en sån dag idag, och stackars A har fått plocka upp bitarna. Han konstaterade för första gången på nästan 1 år att jag har tankar som skrämmer honom. Tankarna finns inte där alltid men när de finns så finns de rejält. Den destruktiva sidan av mig finns fortfarande kvar där inne någonstans. Men just nu tänker jag inte låta den lysa igenom. Nu ska jag lägga mig ner, blunda och slappna av till ljuden runtomkrin mig.
//hon som fortfarande har återfall
