Ödets ironi?!
För några dagar sedan krockade pappa med ett rådjur. Inget allvarligt där heller men det kunde blivit det.
Igår fick vi reda på att ena hundan förmodligen har fått cancer.
Och idag får vi reda på att farmor har gått och trillat igen lagom till jul och antagligen förstört sitt lårben igen för fjärde gången på ett år!
Känns det som att någon "där uppe" hatar min familj..
Jo tack!
Mitt lilla hjärta..
Känner mig så JÄVLA hjälplös som inte kan hjälpa dig. Som inte kan göra dig frisk!
Vågar inte hoppas, vill bara att det ska ta slut. För allas skull, men främst för din.
Du orkar inte trösta mig när jag gråter längre, du bara sitter där och hänger med huvudet och låter dig bli klappad. Då vet man att du är riktigt ordentligt sjuk när du inte tröstar mig med att buffa på mig och försöka slicka bort mina tårar.
Kommer sakna dig. Kommer sakna att det inte är någon som bär iväg med papperspåsarna när vi varit och handlat, kommer sakna att bli tröstad när jag gråter, kommer sakna att bli sur på dig för att du är sååå långsam när du inte vill göra som man säger åt dig, kommer sakna att krypa ihop med dig på golvet på kvällarna. Men jag vet att det blir bra när jag vet att du inte lider och när jag kommer över att du är borta och när jag har placerat dig i mitt hjärta för evigt.
Vänta på mig och Tyzon där på andra sidan när du gå över. We'll be there and we'll have leverpastej med oss!
(Bild tagen igår)
Ozzy, min lilla cancersjukling, jag älskar dig! <3
Det är inte rättvist!
Vill bara trycka i mig massa skit och gräva ner mig! Men nej. Jag mår inte bättre av det. Får bara mer ångest över hur dåligt jag kommer må av det så därför låter jag bli!
Det är bara så jävla orättvist! När livet äntligen började se riktigt bra ut måste en av mina älsklingar försvinna från mig. Jag hatar verkligen ödet just nu!
Aldrig nöjd
Har sån krypande ångest i hela kroppen idag. Vet inte om det har med igår att göra eller om det bara är en sån omgång. Jag är så trött. Trött på alla måsten, trött på rösten som säger att jag inte jobbar hårt nog, trött på rösten som säger att det inte är lönt att försöka, trött på rösten som försöker intala mig att jag inte klarar det, trött på människor som tar min energi utan att ge tillbaka något, trött på allt plugg, trött på att höra mig själv gnälla, trött på att va ledsen och inte kunna visa det när jag vill, trött på vintern, trött på att försöka va alla till lags, trött på att jag är den löjligaste människan på jorden.
Jag har gått ner i vikt och håller på att gå ner i vikt för helskotta! Jag tänker va glad för det, jag tänker inte lyssna på hjärnspökena som säger att jag inte kommer klara det, som säger att det inte går fort nog. Hör ni det hjärnspöken!
För övrigt: "Kalorier är små monster som bor i din garderob och syr in dina kläder när du sover"!
Jag tänker dock stoppa hjärnspökena nu och va glad över att vikten går på rätt håll, jag sov SJU timmar i natt. Har inte hänt på säkert 10 år! Och att jag hade ett super peppande sms från bästis när jag vaknade imorse! Miss her like crazy!
Usch usch usch!
Jag syns inte..
Bästa mottot som finns när man mår crap och inte orkar finnas där för alla andra när man ändå inte får någonting tillbaka!
Och ni som inte tror mitt liv är så jobbigt - prova att gå i mina skor en vecka så kan ni själv se att det är värre än det ser ut. Jag gnäller inte om det hela tiden bara. Jag gnäller endast när det är små jobbigt. När det är riktigt jobbigt säger jag ingenting, jag försvinner! Och resten av tiden är jag för stark utvändigt för att visa folk hur det egentligen är.
Blä!
Sätter upp ljusstaken i fonstret och kryper ner i sängen igen. Produktiv - svar NEJ!
Hat!
Hur fan kan du behandla mig som du gör?!
Varför?!
Jag är totalt förstörd inombords och du fattar inte ens att det är ditt fel!!
I'm done trying - önskar att jag aldrig behövde se dig någonsin igen!
Jag glider..
En kul sak dock är att kläderna jag haft som alternativ till kvälllen outfit alla sitter lite bättre än sist jag provade dem. Känns bra en dag som denna!
Utbytt?!
Blandade känslor
Vill att han ska veta att jag tänker på honom, men vill inte att han ska veta att jag saknar honom!
Vill visa mig svag, men vill inte förlora min styrka!
Vill bryta ihop, men vill inte fall handlöst ner!
Vill va stark och klara mig själv, men vill ha någon där som plockar upp mig!
Vill visa att jag klarar mig utan honom, men vill inte han ska försvinna!
Anar dessutom att kära Herr Prestationsångest jämt hänger mig i hällarna. skulle behöva komma bort och slippa tänka, bara va och ha roligt. Slippa tänka på alla måsten, all press, allt som har med vikt att göra och framför allt pojkar.
Men det har jag inte tid med!
Och nu blir det sängen för imorgon är det praktik som gäller, och sen plugg och sedan handla med mamms!
Tröttare kan ingen vara!
Tungt
Dock antagligen för det bästa men ändå, han är borta!
</3
Orolig flicka!
Säger inte att beslutet jag tog igår va fel, men det innebär att jag måste jobba ännu hårdare på mig själv och min tankeverksamhet!
Orkar inte!
Jag orkar inte. Orkar inte kämpa emot ångesten, samtidigt som jag försöker sköta skolan, samtidigt som jag försöker visa mig stark, samtidigt som jag tydligen har ett socialt liv som försummas rejält nu. Jag orkar inte.
Nä om man skulle torka tårarna, tvätta bort mascaran som runnit över kinderna innan någon ser det, stoppa undan paniken och ta tag i ett av alla projektet som måste skrivas.
Två små ljusglimtar i dag trots allt är dock att min nya tandläkare verkar bra och tandläkarbesöken känns nu inte lika ångestfyllda som med mina gamla väldigt oprofessionella tandläkare och att jag fått ett sött "Jag saknar dig"-sms.
Somebody to talk to
Är så trött på allt, har så sjukt mycket att göra att jag inte orkar ta tag i det, och det kommer gå en massa pengar nu denna veckan och resten av månaden. Suck!
Så många oros moment och för lite egen tid.
Hjärnan går på högvarv men inget vettigt kommer ur det.
Gör allt för att känna lycka.
Depresiv och manisk.
Hej S.A.D.
Godnatt världen!
FAN!
Det skulle bli brunt men blev ist enbart brunt längst fram först men nu ser det mer svart/grönt ut och baksidan av håret ska vi inte ens tala om.. MISSLYCKAT!!
Imorgon är det jag som ringer min frisör och bönar och ber på mina bara knä att hon har tid att hjälpa mig fixa det innan fredag kväll! Annars blir det att akut åka till affären och köpa blekmedel och försöka få bort skiten igen! Gud vad jag ångrar detta, och vilket slöseri med pengar!
Aja måste ändå klippa mig så kan lika bra låta frisören, som för övrigt är världens bästa frisör, fixa det åt mig!
BAJS!
S.A.D
Jag har något som kallas S.A.D - Seasonal affective disorder. Vinter depression för er som undrar.
Wikipedias förklaring är:
Årstidsbunden depression är en depression som uppträder regelbundet under en bestämd årstid (vanligtvis hösten/vintern). Lika regelbundet försvinner symptomen fullständigt. Vanliga symptom i den depressiva fasen är
- en melankolisk sinnesstämning,
- ökat sömnbehov
- nedsatt social, fysisk och/eller sexuell aktivitet
- ändrad (vanligtvis ökad) aptit med ändrat ätbeteende (sockerbehov) och viktökning
- premenstruella spänningar
- koncentrationssvårigheter
eller ofta en kombination av dessa.
Vid vinterdepression börjar de första kliniska symptomen runt september eller oktober. Sjukdomsbilden är i regel starkast i januari, medan symptomen gradvis försvinner igen under loppet av våren. Sommaren är vanligtvis symptomfri. Hos vissa patienter uppträder hypomaniskt eller, ännu mer sällsynt, maniskt beteende på sommaren.
Diagnosen beskrevs så sent som 1984 av Norman Rosenthal med kollegor. En av orsakerna till att sjukdomen länge förblev oupptäckt är att större eller mindre årstidsrelaterade stämningssvängningar är vanliga också hos friska personer. Det är först när denna svängning utvecklar sig till en sjukdom som man talar om SAD. SAD kan också ses som en extrem form av en naturligt förekommande variation.
Kunde lika bra varit en bild på mig istället för den listan..
Aja nä men såhär ligger det till och en hel del av er som läser min blogg har nästan daglig kontakt med mig men endast ett fåtal av er har känt mig länge nog för att ha upplevt vintrar med mig.
Jag försvinner. Eller ja inte bokstavligt talat men bildligt. Jag slutar höra av mig, jag blir grinig och jag försvinner in i min egen lilla värld. Det betyder dock inte att jag inte tycker om er och vill va utan er, det betyder att ni måste ha lite tålamod med mig och visa lite kärlek då och då. Jag behöver muntras upp och inte sitta själv när jag blir sjuk.
Så nu vet ni det och det är inget jag skäms över eller försöker dölja. Det är sån jag är och jag kommer inte kunna ändra det bara sådär. Dock har det blivit bättre genom åren och denna vintern har jag helt underbara människor i mitt liv som jag vet kommer finnas där vid min sida även om jag bitchar. Blir jag för bitchig så får ni placera mig under en stark ljuskälla, S.A.D är nämligen brist på kemiska ämnen i kroppen som solen och ljus producerar. Så nu vet ni vet!
Love you all! <3
Känslor i överflöd
"Well, I never saw it coming.
I should've started running"
Aj!
Det stör mig dock för jag har inte tid att ha ont. Fick sjukskriva mig från praktiken idag och vet inte hur jag ska göra med skolan imorgon. Kan ju gå så men jag måste duscha och det kan jag INTE! Jag menar hur tvättar man håret när man inte kan röra på nacken. Enda alternativet är att stoppa huvudet rätt in i vattnet men då får jag allt i ansiktet och det är inte okej! Får se, kanske bättre imorgon. Ska be mor min köpa hem lite Voltaren när hon är och handlar ikväll så kanske det hjälper bättre än tigerbalsam och värmedyna!
För övrigt: Varför kan man inte ta personligheten från en människa och det uttre från en annan och sätta ihop dem två? Det hade varit helt perfekt i detta läget vill jag lova!
Nä ska försöka plugga lite nu, kan ju som tur är böja nacken neråt lite så jag kan skriva och läsa!
Tjuriga människor
Och att folk blir sura över att jag ibland väljer bort dem för att plugga stör mig också. Ibland har jag inget val. Ibland måste jag bara helt enkelt sitta med skolarbetet. Jag läser 2 kurser samtidigt nu och börjar snart en tredje. Och i de två kurserna ska jag sammanlagt göra ett praktikarbete, ett arbete om praktiken, två inlämninkgsuppgifter, ett projektarbete om snölavinger, två övningar, en minitenta och en hemtenta. Sen nu i november börjar som sagt den tredje kursen och då blir det ännu mer. Jag har inte tid att va social alltid! Särskilt inte om folk frågar samma dag om jag vill hitta på något.
jag är sjukt ambitiös när det gäller skolan! Jag pluggar för sjutton för tillfället på Malmö Högskola, Skövde Högskola och Umeå universitet. Plus att jag gör praktik! Nej jag har inget liv, det bara är så.
(Ni som läser min blogg behöver inte ta åt er för det är inte riktigt mot er!)
Det sjuka är att jag ändå gör jätte mycket nu för tiden känns det som. Tränar 2-3 gånger i veckan, träffar vänner minst 1-2 gånger i veckan och spelar WoW på tok för ofta. Men ja lite sånt behöver man för att inte bli galen på plugget men jag vill själv välja vad jag vill lägga den tiden på. Och känner jag då att du inte är värd att lägga tid på så vill jag helt enkelt inte umgås med dig när det finns annat jag kan lägga tid på.
Och nej jag är inte bitter, haha! Jag är bara frustrerad över att jag har sjukt mycket att göra och så lite tid!
Längtar satan tills den 21:e då blir det en vild utgång med mina fina töser!
Men tills dess ska jag gå ner i vikt så byxorna jag tänker ha sitter perfekt, hinna plugga undan så mycket som möjligt och förhoppningsvis närma mig ett slut på praktiken!
Så med det sagt ska jag fortsätta skriva om Coloradofloden och konsekvenserna det skulle medföra om en av dammarna längst floden skulle brista!