Jag är en sån människa som aldrig, jag menar verkligen aldrig, är nöjd. Jag har gått ner i vikt och har mycket mer kläder jag kan använda igen. Är jag nöjd och glad över mina framsteg?! Nej varför skulle jag va det. I stället för att va glad för att jag har mycket mer att välja på klankar jag ner på mig själv för att plaggen inte sitter riktigt som jag vill, eller att jag fortfarande ser super tjock ut i allt.

Har sån krypande ångest i hela kroppen idag. Vet inte om det har med igår att göra eller om det bara är en sån omgång. Jag är så trött. Trött på alla måsten, trött på rösten som säger att jag inte jobbar hårt nog, trött på rösten som säger att det inte är lönt att försöka, trött på rösten som försöker intala mig att jag inte klarar det, trött på människor som tar min energi utan att ge tillbaka något, trött på allt plugg, trött på att höra mig själv gnälla, trött på att va ledsen och inte kunna visa det när jag vill, trött på vintern, trött på att försöka va alla till lags, trött på att jag är den löjligaste människan på jorden.

Jag har gått ner i vikt och håller på att gå ner i vikt för helskotta! Jag tänker va glad för det, jag tänker inte lyssna på hjärnspökena som säger att jag inte kommer klara det, som säger att det inte går fort nog. Hör ni det hjärnspöken!
För övrigt: "Kalorier är små monster som bor i din garderob och syr in dina kläder när du sover"!

Jag tänker dock stoppa hjärnspökena nu och va glad över att vikten går på rätt håll, jag sov SJU timmar i natt. Har inte hänt på säkert 10 år! Och att jag hade ett super peppande sms från bästis när jag vaknade imorse! Miss her like crazy!