.. vad jag kommer att sakna dig! Gör så ont i mig varje gång jag möter dina sorgsna ögon. Gör så ont i mig att se dig bara ligga där och veta att det antagligen inte är så långt kvar. Att inte veta är det värsta, att inte kunna sörja ordentligt, att någonstans i bakhuvudet hoppas på att de säger att de sista testerna visar något helt annat. I'm breaking apart. Lilleman vad jag kommer att sakna dig. Det är inte rättvist, en hund får INTE cancer. Det bara är så. Eller ja jag önskade att det va så, men det känns helt overkligt. Det är orättvist!
Känner mig så JÄVLA hjälplös som inte kan hjälpa dig. Som inte kan göra dig frisk!

Vågar inte hoppas, vill bara att det ska ta slut. För allas skull, men främst för din.
Du orkar inte trösta mig när jag gråter längre, du bara sitter där och hänger med huvudet och låter dig bli klappad. Då vet man att du är riktigt ordentligt sjuk när du inte tröstar mig med att buffa på mig och försöka slicka bort mina tårar.

Kommer sakna dig. Kommer sakna att det inte är någon som bär iväg med papperspåsarna när vi varit och handlat, kommer sakna att bli tröstad när jag gråter, kommer sakna att bli sur på dig för att du är sååå långsam när du inte vill göra som man säger åt dig, kommer sakna att krypa ihop med dig på golvet på kvällarna. Men jag vet att det blir bra när jag vet att du inte lider och när jag kommer över att du är borta och när jag har placerat dig i mitt hjärta för evigt.

Vänta på mig och Tyzon där på andra sidan när du gå över. We'll be there and we'll have leverpastej med oss!


(Bild tagen igår)

Ozzy, min lilla cancersjukling, jag älskar dig! <3