Återfall va det ja..
*suck*
Skyller på min S.A.D (Seasonal Affective Disorder för er som inte vet det).
Är extremt deppig idag. Och det värsta är att det slog till på mindre än en timme. Det är så sjukt irriterande att inte ens få en chans att värja sig emot det.
Det innebär med andra ord att jag är sjukt grinig, extremt trött och allmänt apatisk idag. Hoppas verkligen det är bättre imorgon men det återstår att se.

Just idag känner jag inte för någonting. Vill inte prata med någon, vill inte göra någonting. Vill bara ligga i sängen och glo i princip.
Det värsta är att när jag mår såhär skulle jag lätt kunna förstöra mitt eget förhållande. Inte för att jag vill förstöra det utan för att jag omedvetet försöker skydda mig själv från att bli sårad i framtiden. Jag anser på något skumt plan att jag inte förtjänar det och att det omöjligt är så att han faktiskt verkligen älskar mig, och att jag lika bra kan vara utan honom. Om du mot förmodan skulle läsa detta Thomas så älskar jag dig över allt annat, men just idag skulle jag lätt kunna förstöra allt. Inte för att jag inte älskar dig utan för att jag inbillar mig att du inte älskar mig, att du bara är med mig i brist på annat.

Handlederna svider, huvudet dunkar och stenen i magen ligger tung och otymplig.